svenska
Lyssna
MENY

Ett lyssnande ingrepp i museets historia

Genom SonAxis undersöker konstnären Roberto N Peyre vittnesmålet som centralt begrepp för både den kristna missionen och etnografin. I missionären/etnografen Bertil Söderbergs ljudinspelningar från 1950-talets Kongo-Brazzaville hörs röster och tungomål och en omvälvande samtid som försöker värja sig mot både historia, framtid och mot den ordning som teknologi, mission och etnografi vill skapa av denna verklighet.

Söderberg kämpar för att behålla kontrollen över teknologi, tolkning och sociala situationer med hjälp av missionens hierarkier och etnografins hårdhänta kategoriseringar. 

I SonAxis kulminerar konstnärens mångåriga intresse och utforskande av den våldsamma baksidan av den västerländska moderniteten. Här undersöks sambanden mellan vetenskap, kristendom och nationalism och deras relation till vithet, kolonialism och rasism. I fokus är också hur det etnografiska/antropologiska museets samlingar byggdes upp i harmoni med dessa idéströmningar och hur museet i sin tur har spelat en roll i idéernas fortlevnad i samtiden. 

Peyres konstnärliga process är ofta projektbaserad och består av långvariga, febrila sökningar i arkiv, övergivna byggnader och undangömda förråd som leder till insamlingar av berättelser, idéer, metaforer, klichéer, objekt, rörelsemönster, ljud- och bildfragment. I SonAxis har det bortglömda ljudarkivet på Etnografiska museet, liksom gamla utställningsdelar och den nedlagda skolan för missionärernas barn på Lidingö varit del av hans källmaterial. Av dessa brottstycken och tillsammans med performativa element framtagna i samarbete med koreografen Marcus Doverud modifierar Peyre museets basutställning om missionen i Kongo (som öppnade 2002).  

I utställningsrummet syns spår av en nutida ritual som delvis består av skulpturala lämningar från Etnografiska museets utställning om den kongolesiska byn Sundi Mongo (1980-2016), ett projekt som initierades av Söderberg i den nyuppförda museibyggnaden. Genom audiovisuella projektioner och utbytta föremål ur samlingen punkteras missionären/etnografens anspråk på neutralitet, distans och kontroll över tid och rum. De vita gravskulpturerna från museets samling som tagit plats i montrarna är i samma gestalt både förfäder och missionärer. 

Skulpturer.jpg

Representationer av vita missionärer och/eller förfäder i form av skulpturer från nedre Kongo i Etnografiska museets samlingar. Foto och montage: Johan Jeppsson. 

 â€Ż 

Ett genomgående tema i Peyres konstnärliga arbete är blottläggandet av den västerländska modernismens förakt för och aktiva motstånd mot animismen - i Kongo, Haiti och Sverige. Missionärerna från Svenska missionsförbundet, som började verka i Kongo under 1880-talet, antog rollen som den västerländska civilisationens förkämpar mot vad de beskrev som onda och grymma inhemska religioner, världsbilder och värderingar. Men kanske förstod många av missionärerna animismen bättre än de låtsades om. Ofta härstammade de från den svenska landsbygden (och små bruksorter) där överhetens ideologiska kamp fortfarande pågick mot folktro och andra spillror av förkristen religiositet. Samtidigt med en mer konkret och våldsam kamp för att frigöra människan från naturen. Hos många av Kongo-missionärerna var ambivalensen tydlig i pendlingen mellan kristen segervisshet och gnagande oro för den uppenbara kraften hos naturandar och förfadersandar - gestaltade i alla de mystiska skulpturer, objekt, sånger, berättelser och ritualer de stötte på i byarna. 

 

Verket SonAxis är ett lyssnande ingrepp i Etnografiska museets historia och samlingar i en tid då museet som institution och metod för att förmedla kunskap ifrågasätts alltmer. På den svenska landsbygden ekar missionshusen tomma. De bortglömda ljudspår som missionen och vetenskapen lämnade efter sig erbjuder en slags förståelse av Sveriges pågående relation med den afrikanska kontinenten. 

Michael Barrett, intendent och projektledare för Afrika pågår 

Tillbaka till utställningen