Jag torde vara en av många som kämpar med att förstå en samtid som alltmer liknar ett dårskepp.

Jag jobbar också på museum. Och vi ska göra en utställning för barn. Vi ska skildra världen som utmanande, men god. En värld att vara nyfiken på. Att utforska.  
 
Under arbetet har vi pratat med massor av barn. Vi behöver veta vad som är viktigt för dem. Vad de bryr sig om och vad de tycker är roligt. Vi kommer att prata med ännu fler barn – för vi vill att de får en riktigt bra upplevelse på vårt museum och att de ska vilja komma till oss igen och igen. 
 
Men vad kan ett museum göra i vår oroliga tid, när inte ens en skola i en medelstor svensk stad längre är en trygg plats? Finns det något överhuvudtaget man kan göra? Jag tror det. Det är inte jag som kommit på det här, men ända in i mitt övervintrade punkarhjärta tror jag att det är sant: Fantasin är vår räddning. Att föreställa sig en annan verklighet är första steget till att leva den. I vår utställning ska fantasin få fullt spelrum. Vi ska boosta människans föreställningskraft så mycket vi bara kan. Fakta och kunskap? Alla gånger. Men utan drömmar är all kunskap värdelös. Vi ska drömma oss nya, snällare och mer rättvisa världar, tillsammans med barnen och deras vuxna. 
 
Jag tror på allvar att museer kan bidra till att göra världen bättre. Om jag inte trodde det skulle jag byta jobb. Välkommen till Sagovärldar i december 2025! 

Bild: Delar av projektgruppen på studiebesök i Uppsala.
Fotograf: Lamin Daniel Jadama

Mårten Janson, utställningsproducent