Projektets formgivare Luise Midtgaard har inte fått en enkel uppgift: Inte bara ska hon gestalta berättelserna på ett lekfullt och tillgängligt vis, hon måste dessutom göra det i samverkan med en ganska stor grupp kreativa hjärnor.

Förutom undertecknad och det övriga teamet från Statens museer för världskultur gäller det alltså de tolv studenterna från HDK (samt en iransk-amerikansk formgivare med ett specialuppdrag som vi ska berätta om i en annan post).

Häromveckan mötte Luise masterstudenterna från HDK för första gången. Undertecknad samt projektets pedagog Olof Tiderman var närvarande. Den form som nu presenterades var i stora delar ny även för oss. Och visades i form av en fysisk modell. En efter en kom installationerna fram ur Luises medförda träskrin och placerades på sin plats. Oron för att utställningen ska kännas trång kom på skam, kan man säga. Men vi får ihop det. Och det blir tillgängligt, brandsäkert – och helt fantastiskt. En tom yta på ena sidan (den syns inte så bra) ska upptas av studenternas lekskulpturer. Det var den ytan vi var i Göteborg för att prata om. Det gjorde vi också – men vad studenterna kommer fram till får du se en annan gång.

Och så ska det visst hända lite i parken utanför museet också. Mer om det i en annan post.

Mårten Janson, utställningsproducent