Verken som visas i museiparken är hämtade ur Kleens bok Temple Dances in Bali (1936). Kleen var också en flitig fotograf under Baliresan. Hon tog hundratals bilder på dansmotiv, natur och byggnader. Dansfotografierna användes i dokumentärt syfte och som underlag till måleriet.
Dansen betraktade hon som den högsta konstformen, som hon försökte studera och avbilda i en mer antropologisk anda. För att kunna genomföra sina studier levde Kleen en längre tid på Bali och försökte lära sig mer om kulturen, språket och dansen.
Trots att Kleen i många avseenden gick mot strömmen, var hon som konstnär också formad av sin samtid. I 1800-talets konst och kultur repeterades en stereotyp bild av Orienten. Den bilden kunde vara både förskönande, föraktfull och sexualiserande. I sina texter uttryckte Kleen kritik mot kolonisatörernas och missionärernas anspråk på överlägsenhet. Hennes gouacher visar dock inslag av orientalistiska synsätt och hon romantiserade även livet på Bali i sina skrifter.
Tyra Kleen, gouacher föreställande balinesisk dans (1919–1921),
Världskulturmuseerna/Etnografiska museet, samling 1972.08.
Gouacherna avbildar olika dansstilar. Kleen ägnade mest tid åt att tolka och avbilda legong, en stil som inte har en religiös koppling och som dansas i en mängd olika sammanhang än idag. Tidigare framfördes legong av flickor men nu uppträder både kvinnor och män med dansen. Dansen räknas som ett immateriellt kulturarv. Tre genrer av balinesisk dans är sedan 2015 klassat som ett immateriellt kulturarv av UNESCO.
Kleen fick aldrig några barn utan testamenterade sin konst, sitt arkiv och sina samlingar till Riddarhuset. Hon bestämde att konsten inte skulle offentliggöras förrän 50 år efter hennes död. En del av hennes verk, insamlade föremål och fotografier finns idag på Etnografiska museet. Några av föremålen från Bali visas i utställningen Magasinet – En etnografisk skattkammare (låda Q12). Välkommen in!
Porträtt av Tyra Kleen, okänd fotograf, 1912.
Drygt tio år innan Tyra Kleen kom till Bali hade holländarna med våld införlivat ön i sitt sydostasiatiska imperium. Holländska trupper dödade mer än tusen balineser, som gjorde motstånd mot de militära invasionerna, och upplöste flera små kungadömen. Den holländska självbilden om en etisk och rationell kolonialmakt fick internationell kritik efter den brutala invasionen av södra Bali. För att möta kritiken lanserade holländarna ön som ett levande museum, där den klassiska kulturen skulle främjas och bevaras. Bali öppnades för turism 1914. Förmögna konstnärer och antropologer från Europa började resa till Bali för att uppleva drömmen om den sinnliga Orienten, radikalt annorlunda och opåverkad av Västerlandet.
Den dekorativt exotiska drömbild av Balis kultur som T.K. förmedlade i sina målningar och texter döljer obekväma historier. De visar varken europeisk kontroll över territorium och ekonomi, exploatering av naturresurser eller tvångsarbete och trafficking - som var en del av livet i kolonierna vid Tyra Kleens besök.
