Hur kom G'psgolox totempåle till Etnografiska museet och varför ligger nu originalet och förmultnar i en skog?
G'psgolox totempåle är en nio meter hög totempåle av jättetuja, tillverkad 1872 av haislafolket i Kitamaat (British Columbia, Kanada). Totempålen gjordes för att minnas tiden då haislafolket drabbades svårt av smittkoppor. Européernas erövring av Amerika medförde att många ursprungsfolk exponerades för nya sjukdomar, vilka utvecklades till epidemier, samt att kultur- och samhällssystem slogs sönder eller utarmades.
Totempålen restes i byn Misk’usa vid Kitlopedalens inlopp, efter att den huggits på uppdrag av hövding G'psgolox från örnklanen efter ett möte med den gode anden Tsooda. Det är också Tsooda i sin hatt som syns högst upp på pålen. I mitten ser man Asoalget, en mytologisk björn och nederst grizzlybjörnen "som bor under vatten".
Bild 1: Stadsbuden fraktar ut totempålen när den ska fraktas ut till Gärdet. Bild från filmen Paramountjournalen 1929. Journal 69, april finns i SVT/SF:S arkiv.
Bild 2: Totempålen på sin ursprungliga plats.
Bild 3: Totempålen på gården, Wallingatan 2, där Etnografiska museet låg. Till höger om totemålen hade man placerat en seite. Ca 1929.
1927 höggs pålen ner och donerades till Sverige av den svenska konsulen Olof Hanson. Pålen fördes till Stockholm med båt via Göteborg och stod en kort tid utanför det gamla Etnografiska museet på Wallingatan. Lokalerna hade dock inte rum för totempålen och var i dåligt skick, så pålen blev istället liggandes i magasin i ett halvt sekel. Först 1980 restes totempålen igen, nu i det nybyggda Etnografiska museet på Gärdet vars centralhall var höjdanpassad för att rymma den magnifika totempålen.
Men så väcktes frågor – kunde det bevisas att pålen hade köpts, eller var den kanske stulen?
År 1991 kom Louisa Smith och Gerald Amos som representanter för haislafolket i sällskap med en representant för Greenpeace till Etnografiska museet för att kräva tillbaka totempålen. Samtidigt hotades stora skogsområden i Kitlopedalen i British Comumbia av skövling. Totempålen, som en gång vuxit upp i dalen, ansågs vara en viktig symbol i ursprungsfolkets kamp mot skövlingen.
En kampanj inleddes för att återlämna pålen och 1994 beslutade Sveriges regering, på haislafolkets begäran, att totempålen skulle återlämnas till Kanada. Återförandet var en symboliskt viktig händelse i haislas arbete med att återskapa sin kultur och väcka intresset bland haislas ungdomar för den egna kulturen.
Bild 1: Den nedpackade totempålen förs redo för hemfärd. Fotograf: Lena Hackzell.
Bild 2: Medlemmar ur haisla tillverkar den nya totempålen. Fotograf: Tony Sandin.
Bild 3: G´psgolox totempåle förmultnar i skogen. Fotograf: Tony Sandin.
Våren 2006 firades det kommande återförandet av Totempålen på plats på Etnografiska museet tillsammans med allmänheten och en delegation av haisla. På plats tillverkade de en nyhuggen totempåle, en replika av den gamla, som restes under ceremoniella former utanför museet. Ytterligare en replika av den gamla totempålen gjordes och restes under samma tid på sin ursprungsplats i Misk’usa.
Den 1 juli 2006 återvände slutligen hövding G´psgolox nio meter höga totempåle till haislafolkets hembygd Kitamaat i Kanada. Totempålen välkomnades hem med sång, dans, fest och tal under två dagars firande.
Pålen fraktades åter till sina forna ägare med förhoppningen att den skulle bevaras för framtiden, men hövdingens ättlingar beslutade efter några år att totempålen skulle återgå till Moder Jord genom att få multna ner i skogen den kom ifrån. Detta är det första kända exemplet på att en totempåle återlämnats till ursprungsfolk i nordvästra Amerika. Den nya totempålen står idag utanför Etnografiska museet och påminner alla förbipasserande om historien om G´psgolox totempåle.
Två dokumentärfilmer har gjorts om G´psgolox totempåle. De finns att streama via dessa länkar:
